För egen del  njöt jag av det fina vädret. Pratade mig runt i klungan och kände försiktigt på mina plågade ben, som var vakna redan halv sex för inscykling till Friskis och morgonspinning. Sedan fem olika möten och cykling hem igen. Så jag var rätt nöjd med att inte sprinta loss 7-8 gånger. Kände lite på flåset i backen för att få lite fart på systemet, för direkt efter kom plattspurten där jag vann flest poäng förra året. Egentligen är det en slakmota som passar mina ben perfekt. Rullade in som fyra nu och det kändes helt ok. Borde finnas mer att släppa loss med lite mer sömn, och minus spinning. Vi får se... 

 

Goe-Joel från Sportson har laddat mentalt för detta i ett år, och han fick ta över den gröna tröjan direkt. Får han bara träna lite till så sitter den som ett korvaskinn säsongen ut. Tror han gjorde sitt första träningspass för en månad sedan. Men han har kraften o farten förprogramerad i sitt unga dna.

 

Elitcyklisterna lekte med oss och visade att det alltid finns en växel till att lägga i. Antar att dom inte tänker dyka upp varje gång, men mig stör dom inte. Kul att få en referens på hur fort det kan gå, hur massiv en accelaration kan bli. Som när Filip Rudenstam klev på tunga växlen utför mot dagiset. Då var ingen som kunde växla tempo.

 

Fortsättning följer...